Störd

Jag är nog inte riktigt som man ska och jag hanterar nog det här väldigt dåligt. Jag försöker så gott jag kan att låtsas att inget av det någonsin hänt. Samtidigt får jag inte tankarna ifrån det. Det sista, det första och det mesta jag tänker. Men jag tillåter mig knappt att känna, för den där hjärtesorgspaniken finns ju där hela tiden. Ni vet den där som får en att känna att man inte vet vad man ska ta sig till eller var man ska ta vägen. Jag var på dejt igår. Det var jättetrevligt. Killen ifråga visste vad som hänt och sa sig vara lite förvånad över att jag var så glad och avslappnad trots omständigheterna. Men det är sån jag är. Leva på i 180, inte se tillbaka och inte känna. En dags sorg, sen är det förträngelse som gäller. Jag hanterar nog inte det här så bra.

"You're broken, so am I
I'm better off alone
No one to turn to
And nothing to call my own
...
My blood is cold as ice
Or so I have been told
Show no emotion
And it can destroy your soul" (Disturbed)