Spöken

Jag vet ju att rättvisa är ett spöke. Jag är en av dom som alltid är noga med att påpeka det så fort rättvisa kommer på tal. Trots det kan jag inte låta bli att känna att det här är så sjukt orättvist. Jag har gett allt, jag har vågat satsa, haft tålamod, vågat ta jobbiga samtal, vågat tala om vad jag känner, vågat släppa säkerhetslinor... Allt. Ändå förlorar jag. Men jag vet, det är ett spöke, och det jag håller på med är bara självömkan. För mycket värre saker händer mycket bättre människor hela tiden. Och det finns inget som heter rättvisa.

"Won't you lift me up
Lift me up or else I'll never stop
Don't you leave me alone
I've been through hell now show me heaven

I'm losing
All of the time
Yeah I'm losing
And I've been through this
As long as I remember my life
I'm losing

This is all of me.
There is noting more of me than this.
I can not be
The well adjusted show me heaven"