Då var det över. Inte helt överraskande kanske, men ganska tungt iaf. Det är sällan man träffar någon man känner så för, och det var ju så intensivt. Det är så synd, jag tror inte riktigt att han tog mig på allvar, jag nådde helt enkelt inte fram. Det blir ju lätt så när någon går och maler problemen och intalar sig att det är omöjligt, det är hopplöst att nå fram då. Önskar att han kunde varit lite mer öppen och pratat med sina nära, tycker verkligen att det borde varit värt det. Och jag är faktiskt ingen hopplös romantiker jag heller, jag har verkligen tänkt på det här logiskt och rationellt jag med. Och planen var faktiskt inte ett skämt, även om jag kanske presenterade den på ett lättsamt sätt. Jag hade ju faktiskt till och med ringt och pratat med försäkringskassan... Men nu är det över och inget man kan göra åt. Romantikern i mig försöker iaf att intala mig att om det verkligen varit kärlek hade det inte blivit så här. Love conquers all. Önskar jag kunde tro att det var sant.
3 kommentarer:
Älskar dig gumman.... puss
Love you sweetie, promenad snart?!
*puss*
Jag kanske saknar några pusselbitar här, men gissar att du menar att det är slut på samma typ av annorlunda saker. Och var kommer Försäkringskassan in i bilden? Om det är till någon tröst kan du få en kram härnäst vi ses, men det får du komma ihåg att avkräva själv ;-)
Skicka en kommentar