Jag har efter ett par intressanta samtal funderat mycket på det här med att välja respektive att bli vald i dejtingdjungeln (eller i den typen av relationer iaf). Ämnet är på intet sätt nytt, jag vet att jag och Cilla pratade om det någon gång när vi båda var aktiva nätdejtare. Hur som helst. Jag antar att dom flesta av er känner mig väl nog för att gissa att jag är en sådan som väljer. Generellt trivs jag bra med det, jag tycker liksom att det blir bäst så, jag får vad jag vill. Det blir mer ett aktivt val av sällskap. En gång blev jag vald, och det slutade med att jag blev bortvalad ganska snart igen. Och inte bara en gång heller, utan om och om igen. Så ja, det blir som sagt bäst om jag väljer själv.
Ibland kan jag dock känna en längtan efter att bli vald. Det skulle vara en ganska skön känsla om det var någon som liksom verkligen ville vara med just mig. Någon som kände att jag var värd en ansträngning. Detta leder väl lite till en annan nackdel med att vara den som väljer, man missar det där med att bli riktigt uppvaktad. Ibland kan jag sakna det, men samtidigt trivs jag nog mer med att uppvakta, jag tycker trots allt att sådant är ganska roligt.
Nåja, egentligen så spelar det kanske inte så stor roll? Huvudsaken är att man träffar någon man faktiskt trivs med. Och i någon mening väljer man ju varandra, även om man gör det på olika sätt och i olika lägen.
Det avslutande citatet blir idag från tv istället för musik, men det är så passande.
"Pick me. Choose me. Love me" (Grey's anatomy)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar