In the midnight hour

Halv två blir jag väckt av att P ringer och skriker och gormar om att en av mina vänner på DS har sagt till hans flickvän att han och jag håller på att bli ihop igen, och självklart måste jag ju ha något med det här att göra. Även om jag kan förstå att man kan misstänka något sådant är reaktionen så klart helt orimlig. Jag lyckas få honom att lugna sig. Då vill han ha min väns nummer. Jag säger att han säkert förstår själv att jag inte tänker ge det till honom, men lovar att ringa och kolla vad som hänt. Min vän säger att hon frågat honom hur han känner mig, och berättat för honom vilken hemsk människa jag är (jag bad honom inte att specificera). Han har berättat för henne att jag skaffat mig en pojkvän eller iaf träffar någon. Hon frågar om det är hennes pojkvän, han svarar att han inte har någon aning om det. Jag ringer upp P igen och talar om vad han sagt, han säger att jag minsann kan få se mail och bla bla bla. Jag säger att jag faktiskt inte bryr mig, jag har lämnat det där bakom mig och jag är ganska ointresserad av deras tjafs och av hennes konversation med min vän. Han verkar godta detta och samtalet avslutas.

Jag påpekar sedan för min vän att jag inte uppskattar att han pratar om mig med någon som pratar illa om mig. Han försäkrar att han inte sagt mer än just det där och ber om ursäkt. Det är så klart oki, jag vet att han har skäl.

Hur som helst, nu är klockan kvart i tre och jag är för uppe i varv för att kunna sova, och morgondagens planer grusas allt mer. Suck. En sak är iaf, åter igen, ställd bortom allt tvivel:

Jag förbannar den dag jag träffade den mannen.