Just det...

Har glömt en mer personlig hälsning.

Peter: Jag förstår verkligen att det är obehagligt när folk ringer om nätterna. Jag har haft samma problem, och har också ett tips om du vill ha. Begär samtalsspråning. Det kostar lite pengar, men det är lätt värt det! Då får man veta vilka alla dolda nummer är. Funkar utmärkt. Känns liksom bättre bara att veta, och slutar vederbörande inte är det lättare att bestämma sig för att polisanmäla då också, när man vet. Så det rekommenderar jag! När du fått veta vem det är kan vi ju alltid jämföra och se om det är samma galning som ringer oss båda.

Äntligen!

G är verkligen en liten pärla. Jag har lääänge tänkt att jag måste investera i högtalare. Bara ha datorns ljud är ganska värdelöst. Men högtalare är ganska dyrt och framför allt förbannat svårt, så det har inte blivit av. Så härom dagen så fick jag av G, bara sådär! Så idag har jag äntligen gjort något som jag väntat så länge på att få göra. Jag har spelat Coheed and Cambrias The Camper Velourium II: Backend of forever med ett ljud som dränker mig istället för tvärtom. Den tillfredsställelsen kan ni nog inte ens föreställa er! Jag är en mycket lycklig flicka nu :)

"This isn't love, so forever let it go, forever let it burn" (Äntligen i STOR text ;))

Nu när det är avslöjat...

... kan jag visa upp presenten här med. Jag vet att det var en lite galen grej att göra, men tycker man om någon vill man ju att denne ska få det han/hon helst vill ha. Så här är då lille Richard P Feynman, sötnosen.

Och förövrigt älskar jag att min hud luktar av min favoritkille, ska sniffa på min egen arm tills jag somnar med ett leende.

Censur?

Det verkar som att jag kanske fått en spion på den här bloggen. Någon som jag inte känner som läser och vidarebefordrar information till någon som absolut inte har något med något att göra. Jag tänker absolut inte bli censurerad i min egen blogg! Jag är försiktig med att skriva ut namn och så, och undanhåller mig från personangrepp och intima detaljer om folk, men i övrigt skriver jag vad jag vill. Det finns dock en självklar och effektiv lösning på det här problemet, jag överväger att låsa bloggen. Så, ni som känner att ni vill ha fortsatt tillgång till min fantastisk spännande vardag, maila mig på arwen_aftonstjarnan@spray.se  och ange vilken e-mailadress ni har kopplad till ert googlekonto eller en gmail så ska jag fundera på om jag ska orka bry mig tillräckligt mycket för att låsa. Skriv gärna "Blogg" som ämne för mailet :)

Och så en privat hälsning till den eventuella spionen. Om du vill mig något, säga något eller fråga något eller så så går det utmärkt att maila mig på adressen ovan. det blir så mycket enklare så.

Ode

"Kärlek, det måste jag ha, och då är det bara att gå ut och ta.
Det motsatta könet skapades allena för mig
Jag är vacker som en dag, jag fungerar som ett fiskedrag
Sen skickar jag iväg dig om ett tag"

Upprymd!

Alltså, jag vet att det här är töntigt, men det skiter jag i! Musik är viktigt för mig, som ni nog vet. Dessutom vet ni säkert att jag är svag för nördar. Nördfetischen gör att jag ÄLSKAR serien The Big Bang Theory. Det är ju så vansinnigt bra. Jag är dessutom väldigt förtjust seriens signatur melodi. Har länge tänkt att jag ska kolla upp den, och idag gjorde jag det. Det visar sig att det är ett av mina favoritband, Barenaked Ladies som gjort den. Alltså, det ger mig faktiskt en känsla av välmående så det nästan är lite fånigt. Eller, stryk "nästan" och "lite" i föregående mening. Det ÄR fånigt, men jag bjuder så gärna på det!

Och så klart, here it is, enjoy!

(Jag tog däremot att det var dom som gjort låten "Be my Yoko Ono" i dagens avsnitt ;))

Vardagsfunderingar

Jag har haft en riktig tänkardag. Vet inte riktigt vad som triggade det. Kanske det stimulerande sällskapet igår, kanske att jag sovit lite knasigt, kanske det faktum att jag försov mig, stressade iväg till skolan bara för att upptäcka att jag glömt mitt schema hemma och inte hade någon aning om vart jag skulle. Nåja.

Passade på att ta en sväng till Globen när jag ändå var på språng. På vägen till tunnelbanan träffade jag två tjejer som hade frågor att ställa, gissningsvis för en skoluppgift även om det inte riktigt framgick. Dom började med att fråga om jag utnyttjar kollektivtrafiken dagligen. Det gör jag. Då frågade dom om jag tyckte att biljetterna och korten borde vara billigare. Det tycker jag inte. Dom såg lite snopna ut och tackade. En del av mig hade velat förklara. Självklart skulle man ju vilja att allt man själv utnyttjar skulle vara billigare, men någonstans måste ju pengarna komma ifrån. Hade jag velat haft billigare kollektivtrafik och ett högre skattetryck? Nej. Hade jag velat ha billigare kollektivtrafik med färre avgångar? Nej. Faktum är att man med SL kan åka långt, ofta och i princip när man vill för rimliga pengar.

När jag kom ner till tunnelbanan var där en afrikansk kvinna som sa: "Ursäkta. Den bussen till Slussen?" och pekade på ena sidan av perrongen. Jag svarade att ja, den går till slussen. Hon tackade. Jag tänkte på att man faktiskt med 6 ord på ett artigt sätt kan få den information man behöver av en främling på ett språk som man inte riktigt behärskar. Sedan spann tankarna vidare och jag började tänka på att hon inte bara befann sig i en ny stad och ett nytt språk, utan i ett nytt land, en ny kultur, ett nytt samhälle, en ny ordning. Det måste verkligen vara väldigt svårt, även om man kan få den information man behöver med bara 6 ord. När jag kom på tunnelbanan kom hon och satte sig bredvid mig. Jag funderade på om det var en tillfällighet, eller om hon kanske fann någon slags trygghet i det. Jag tänkte att jag skulle önska henne lycka till när jag skulle gå av. Men sen tänkte jag att det kanske skulle förvirra henne, jag vet ju inte hur mycket svenska hon förstår, och hon kanske tror att jag försöker säga något annat. Hmm... Så jag bestämde mig för att låta bli. Men så när jag reste mig upp för att gå av sa hon "Hej då" och gav mig ett brett leende. Jag log lika brett till baka och svarade "Hejdå, lycka till!". Hon log lite bredare och sa "Tack så mycket". Jag ler igen nu när jag tänker på det. Jag älskar sådana ögonblick. 

"I’ll stand right here and take this day in
Make my mark on this moment
Play all the games that this day has to offer" (Asha Ali)

In the midnight hour

Halv två blir jag väckt av att P ringer och skriker och gormar om att en av mina vänner på DS har sagt till hans flickvän att han och jag håller på att bli ihop igen, och självklart måste jag ju ha något med det här att göra. Även om jag kan förstå att man kan misstänka något sådant är reaktionen så klart helt orimlig. Jag lyckas få honom att lugna sig. Då vill han ha min väns nummer. Jag säger att han säkert förstår själv att jag inte tänker ge det till honom, men lovar att ringa och kolla vad som hänt. Min vän säger att hon frågat honom hur han känner mig, och berättat för honom vilken hemsk människa jag är (jag bad honom inte att specificera). Han har berättat för henne att jag skaffat mig en pojkvän eller iaf träffar någon. Hon frågar om det är hennes pojkvän, han svarar att han inte har någon aning om det. Jag ringer upp P igen och talar om vad han sagt, han säger att jag minsann kan få se mail och bla bla bla. Jag säger att jag faktiskt inte bryr mig, jag har lämnat det där bakom mig och jag är ganska ointresserad av deras tjafs och av hennes konversation med min vän. Han verkar godta detta och samtalet avslutas.

Jag påpekar sedan för min vän att jag inte uppskattar att han pratar om mig med någon som pratar illa om mig. Han försäkrar att han inte sagt mer än just det där och ber om ursäkt. Det är så klart oki, jag vet att han har skäl.

Hur som helst, nu är klockan kvart i tre och jag är för uppe i varv för att kunna sova, och morgondagens planer grusas allt mer. Suck. En sak är iaf, åter igen, ställd bortom allt tvivel:

Jag förbannar den dag jag träffade den mannen.

Rätten att välja

Jag har efter ett par intressanta samtal funderat mycket på det här med att välja respektive att bli vald i dejtingdjungeln (eller i den typen av relationer iaf). Ämnet är på intet sätt nytt, jag vet att jag och Cilla pratade om det någon gång när vi båda var aktiva nätdejtare. Hur som helst. Jag antar att dom flesta av er känner mig väl nog för att gissa att jag är en sådan som väljer. Generellt trivs jag bra med det, jag tycker liksom att det blir bäst så, jag får vad jag vill. Det blir mer ett aktivt val av sällskap. En gång blev jag vald, och det slutade med att jag blev bortvalad ganska snart igen. Och inte bara en gång heller, utan om och om igen. Så ja, det blir som sagt bäst om jag väljer själv.

Ibland kan jag dock känna en längtan efter att bli vald. Det skulle vara en ganska skön känsla om det var någon som liksom verkligen ville vara med just mig. Någon som kände att jag var värd en ansträngning. Detta leder väl lite till en annan nackdel med att vara den som väljer, man missar det där med att bli riktigt uppvaktad. Ibland kan jag sakna det, men samtidigt trivs jag nog mer med att uppvakta, jag tycker trots allt att sådant är ganska roligt. 

Nåja, egentligen så spelar det kanske inte så stor roll? Huvudsaken är att man träffar någon man faktiskt trivs med. Och i någon mening väljer man ju varandra, även om man gör det på olika sätt och i olika lägen.

Det avslutande citatet blir idag från tv istället för musik, men det är så passande.

"Pick me. Choose me. Love me" (Grey's anatomy)

Var är flickorna?

Idag fick jag för mig att lägga upp en liten playlist i spotify med bara kvinnliga röster. Hittills har det resulterat i 6 låtar, 2 med Regina Spector och en vardera med Asha Ali, Sara Bareilles, Missy Higgins och KT Tunstall. Alla så klart fantastiskt bra. Men jag vet ju att mer manliga stämmor är min grej, så jag kollade igenom mina 100 mest spelade låtar i iTunes. 7 st har en kvinnas röst. En är Belinda Carlise Heaven is a place on earth, det andra står Pink, Soko och Garbage för. 7 av 100. Inte mycket girlpower här inte.

"This is a man's world, this is a man's world
But it wouldn't be nothing, nothing without a woman or a girl" (James Brown)

Jag kan välja

En sak slog mig just. Jag är inte alls dålig på att välja killar. Jag är skitbra på att välja killar! Visst, jag har gjort misstag, det vet vi alla. Men över lag är jag sjukt bra på det. Det märks på att Andreas var här igår för att stötta en av mina vänner, för att han hjälper mig med alla möjliga saker och alltid finns där och bara är fantastisk, fortfarande. Efter allt. Det märks när jag sitter och pratar musik med Mats, eller på att jag alltid blir mottagen med öppna armar av både honom och Maja när jag kommer till Karlstad. Det märks när till och med Herrn peppar mig för att ta mig ur en dålig reltion. Det märks när R och jag fortfarande kan prata om allt och inget på msn. Det märks när K tröstar mig när jag har panikångest.  Det märks hela tiden, på små och stora sätt. Jag är bra på det här med att välja, och det är dags för mig att sluta inbilla mig något annat. Puss på er underbara människor!

"Maybe it's not my weekend
But it's gonna be my year" (All time low)

Ännu en dag

Jag har haft en så sjukt oproduktiv dag idag! Usch och fy. Som tur är lyckades jag iaf ta tag i den lite nu på kvällen, och har bland annat ordnat två av de tre viktigaste punkterna på min to do-list. Känns skönt. Nu ska jag ta och plugga lite, så kan jag gå och lägga mig med gott samvete sen. Förhoppningsvis får jag en lång, ostörd natt som omväxling. Man blir ju knäpp(are) när man inte får sova ordentligt. 

Call me...

Återigen blev jag väckt av telefonen. Det börjar visst nästan bli en vana. Fast den här gången kändes det som att det var typ mitt i natten. Okänt nummer. Jag svarade, men det var ingen där. Suck. Kollade på klockan. 03.12. Tänkte att om man nu ringer någon så sent kan man väl iaf se till att ringa rätt nummer och svor tyst att det skulle bli ännu en natt då jag inte fick sova riktigt ordentligt. Då ringer okänt nummer igen. Jag svarar. Ingen säger något. Jag frågor om det är någon där som vill mig något, men får inget svar. Det är sådär så att man hör att linjen är öppen, man hör det på bruset i andra änden, men det verkar inte vara någon människa där. Jag ligger tyst med telefonen mot örat ett par minuter för att personen i fråga ska tröttna, sen lägger jag på och somnar om. Oerhört charmigt beteende. 

Kråkor

Jag är på sådant där jobbigt humör. Lågt, eftertänksamt, överanalyserande. I lördags hade jag en total självförtroendekris, som tur var fanns en oväntad vän där och hjälpte till :) Tänker på allt, på det förflutna, på nuet, på framtiden., på skola, jobb, ekonomi, relationer, träning, ärenden. Det bara mal och går inte att stoppa. Vill göra som flera gånger förr och bara fly allt, sluta bry mig så mycket. Fast jag har ju bestämt mig för att våga bry mig, så jag står tålmodigt kvar mitt i kaoset av tankar och känslor. Främst tror jag sinnestämningen beror  på de senaste dagarnas sömnbrist. Sen tror jag årsdagen gör sitt till, och kanske är det så att hormonerna fortfarande är lite i olag efter överraskningen jag fick före jul. Jag vet inte. Counting Crows hjälper. Inte genom att på något sätt reda ut härvan eller däpma flödet av tankar, men genom att ge en känsla av ro och välbehag och påminna mig om att jag fixar det. Hur det än är eller blir, vad som än händer.

"Then she looks up at the building
Says she's thinking of jumping
She says she's tired of life
She must be tired of something"

Life is, life is...

Sådär ja, julen är bortstädad, lägenheten börjar se ut som sig själv, disken väntar. Lyckades släpa mig iväg till träning idag och körde lite mer än vanligt för att kompensera för slarvet över jul och nyår. Får snart finbesök från Sveriges största nästanstad, ska bli trevligt :) Sitter och lyssnar på Sister Hazels Before the Amplifires: live acoustic och njuter. Det albumet är verkligen sådär sjukt bra. Hade ännu en riktigt riktigt bra kväll i samma bra sällskap igår. Skolan har börjat lite smått, och det känns kul med en ny termin. Har dessutom sett till att jobba lite extra den här veckan. Så what can I say? (Ni kan nog den här by now)

"Life is, life is, life is good" (Ola, the one and only!)

Mera

Det slog mig igår att det nog är av lite samma skäl som jag imponeras av musikaliska och kreativa människor. Jag dras till människor som är överlägsna mig.

Måste hylla "Kejsaren" lite mer nu. Jag är helt uppslukad av stora slag och politiska spel. Böckerna är romaner på historisk grund, och varje bok avslutas med ett kort kapitel där författaren berättar om de historiska avsteg han tagit och varför. Hur som helst så målar han upp en fantastiskt medryckande bild av en spännande storhetstid, och man kan nästan inte sluta läsa.

Dagens låt är Matchbox 20s Leave. Jag vet inte riktigt varför, men plötsligt började den spela i mitt huvud. Märkligt då jag inte lyssnat på dem eller den på jättelänge.

"I'm not saying there wasn't nothing wrong
I just didn't think you'd ever get tired of me
I'm now saying we ever had the right to hold on
I just didn't wanna let it get away from me

But if that's how it's gonna leave
Straight out from underneath
Then we'll see who's sorry now
If that's how it's gonna stand, when
You know you've been depending on
The one you're leaving now
The one you're leaving out"  

Och så var det igång

Jag har börjat dejta lite igen, och har vid upprepade tillfällen fått frågan om vilken egenskap jag värdesätter högst hos en potentiell partner. Intelligens brukar alltid hamna högt på listan. En speciell man sa en gång att man bara ska umgås med människor som är bättre än vad man själv är. Jag förstår poängen. Jag förstår tanken om att detta leder till att man själv utmanas och utvecklas. Jag kan dock känna att resonemanget faller på att alla människor har något de är bättre på än vad man själv är och att man har något att lära av alla man möter. Men som sagt, jag förstår poängen. Och jag tror det är där min starka dragning till intelligenta män ligger. Jag vill helst dejta killar som är smartare än vad jag själv är så att mitt eget intellekt utmanas och utvecklas. Jag har på senare tid haft förmånen att träffa några sådana personer, och de har verkligen facinerat mig! De är inte alla som varit helt enkla att förstå sig på, ibland kanske de saknat lite sociala egenskaper istället, men vad gör det? A small price to pay, skulle jag säga. Sett ur min egen synvinkel alltså. Hellre en riktigt smart kille som är lite svår att förstå sig på än tvärtom. (Påminn mig ogärna om det här inlägget nästa gång jag gnäller över att det är omöjligt att fatta vad en kille menar eller vill ;))

För att bli lite mer lättsam så har två saker i synnerhet tagit det mesta av det här året så här långt. Det ena är tv-serien Mad men, som jag numera följer. Man fastnar, och det är ju så snyggt och välgjort. Jag gillar det. Det andra är Conn Igguldens "Kejsaren", den fantastiska romanserien om Julius Caesar. Jag trodde jag skulle somna efter de första 70 sidorna i den första boken. Nu, när jag är mitt i den andra har jag varit vaken en dryg timme mer än jag tänkt bara för att det inte går att sluta läsa. Vilken spännande person han var, och vilken makalös tid! 2010 har verkligen börjat över förväntan, facinerande människor, bra tv och medryckande läsning.