Jag börjar så sakteliga känna mig som mig själv igen, och det är så himla skönt! Jag trivs ju faktiskt riktigt bra med mig. Förstår inte varför jag låter någon annan människa ifrågasätta hur jag ska vara, och dessutom anpassa mig efter det. Det är inget fel på mitt sätt att klä mig eller mitt sätt att tänka och vara. Eller, jag har ju brister som alla andra, men inget fel så i stort iaf. Så det så.
Idag är det Loke som surrar i lurarna, och när jag kom till Slussen imorse bestämde jag mig för att göra något sådant där "knäppt" som "normala" människor inte gör. Av med skor och strumpor, sen blev det barfotapromenad till jobbet. Visst, man får korsa lite mellan glas, snus och fimpar, men det är trots det en sådan frihetskänsla, det får vara hur knäppt det vill.
Idag är det Loke som surrar i lurarna, och när jag kom till Slussen imorse bestämde jag mig för att göra något sådant där "knäppt" som "normala" människor inte gör. Av med skor och strumpor, sen blev det barfotapromenad till jobbet. Visst, man får korsa lite mellan glas, snus och fimpar, men det är trots det en sådan frihetskänsla, det får vara hur knäppt det vill.
Och så lite Loke då.
"För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
Dela era idel då ska jag aldrig någonsin bli normal
Men jag, jag är inte rädd, jag är inte rädd,nej, jag är inte rädd
För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare än då..."
0 kommentarer:
Skicka en kommentar