Jag kände verkligen så igår. När jag bestämde mig. När vi pratade. Kanske gör jag det fortfarande, egentligen. Men jag har inte sovit en blund i natt. Så nu sitter jag här med tomrummet, saknaden, rädslan. Hur ska jag någonsin våga igen? Jag har ännu inte lyckats förmå mig att slänga hans tandborste. Suck. Åh, när det äntligen är över...
Aftonstjärnan
2 kommentarer:
Ingen mer bergådalbana eller? Stannar nere på marken och håller allas väskor och tittar när alla andra åker ett tag? Nå, "bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig stämma en gitarr", som den gotländska gruppen Smaklösa uttryckt det.
Jag kunde inte sagt det bättre själv (syftar på Olofs komentar)
Jag finns ALLTID här för dig gumman! Älskar dig.
Puss
Skicka en kommentar