I want somebody to...

Jag har haft en helt underbar helg på landet med Familjen. Torsdag till lördag blev det för mig, dom kommer hem idag. Har haft gott om tid att tänka också, fundera på livet liksom. Vet inte om det hjälper nämnvärt, men det är skönt iaf. Det är så mysigt med lite riktig Svensson-semester, och jag längtar verkligen tills jag får en egen familj att göra sånt med. Är så glad att jag har Familjen som delvis kan fylla även det behovet. Jag längtar. Önskar verkligen att jag kunde träffa någon som verkligen ville vara med mig, som ville planera en framtid ihop. Jag skulle dessutom behöva träffa någon som uppvaktar lite. Jag har egentligen inget stort behov av att bli uppvaktad så, men den här senaste relationen har kostat en del. Missförstå mig rätt nu, ni vet alla att jag tycker den varit värd det, varenda sekund, och hade jag stått där igen och hälsat på honom utan för Skrapan och vetat precis hur det skulle bli hade jag ändå gett mig in i det in a heartbeat, som det heter. Utan tvekan. Det är tveklöst värt det. Men det har ändå kostat, och nästa kille som bjuder mig på middag, ger mig lite blommor eller en söt present och säger att han vill leva tillsammans med mig kommer jag antagligen att älska för alltid ;)

Igår när jag åkte buss från Östhammar till Uppsala åkte vi förbi Valö vägskäl. Det är ett så vackert namn, det stannade i mitt hjärta.

"I want somebody to share
Share the rest of my life
Share my innermost thoughts
Know my intimate details
Someone who'll stand by my side
And give me support
And in return
She'll get my support" (Depeche Mode)