Mitt liv har ju känts lite som såväl tragedi som komedi på sistone. Vi som läser/läst litteraturvetenskap vet att för att skapa en bra tragedi/komedi gäller vissa "regler", bland annat ska den ha vad som kallas peripeti. Peripeti är en lyckoomkastning, dvs om det går bra börjar det gå sämre, och går det dåligt börjar det gå bättre. En komedi börjar olyckligt men ordnar upp sig och får ett lyckligt slut. En tragedi börjar lyckligt och.. well, ni fattar. Nu känns det iofs som att den här sagan har haft för många peripetier för att vara ett bra exempel på komedi eller tragedi, men med tanke på den senaste låten jag citerade, Saga utan lyckligt slut, får man nog ändå säga att genom den senaste peripetin luktar det komedi.
"För jag tror jag tror att livet får ett lyckligt slut" (Ted Gärestad)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar