Telefonsamtal

Som dom flesta vet har jag och min telefon ett oerhört fint förhållande och umgås mycket flitigt. Jag har i FVBHK skrivit iaf ett par inlägg om mina och Lisas mångtimmarssamtal, och även med min mor, syster eller Erika drar det gärna iväg bort emot en timme iaf. Anyway, i morse innan jag skulle iväg till skolan pratade jag ungefär en kvart med Erika, sen en kvart med Lisa (vilket gjorde att jag fick stressa och blev sen, men det hör inte hit), sen några min med Erika igen på tunnelbanan på väg till uni. Dessa korta samtal ledde mig fram till en värdefull (*host*) slutsats, nämligen att det knappt är någon vits att prata om man inte kan prata i mer än en kvart. Man hinner ju liksom knappt börja. Efter de första 10 min börjar samtalet komma igång på allvar, då har man liksom avklarat "Hur är det?" och "Vad gör du?" för att kolla av vilken situation och vilket humör den andra är i, så man vet vad det är fruktsamt att ta upp i samtalet. Så, 15 min räcker liksom inte till. Man bör ah minst en halvtimme till sitt förfogande för att det verkligen ska vara lönt att plocka upp telefonen.Annars blir det ju som att skicka ett sms eller två. Värdelöst :)