Grattis Bollnäs!

Rätt lag vann körslaget ;)

Måste varit mina röster som avgjorde, tror ni inte?

"Skicka hem mig till Bollnäs. skicka hem mig till Bollnäs
Där skogen står i blom och där gräset lyser grönt
Skicka hem mig till Bollnäs, skicka hem mig till Bollnäs
Där är det så lugnt och skönt" (Family Four)

;)

Hemma bäst?

Idag blev det klart, mitt barndomshem är sålt! Pappren är påskrivna och mapa ska vara utflyttade redan den 27/2! När det händer saker går det fan undan. Jättekul är det :) Jag och ryssan ska hem när lillebror fyller år nästa helg, då ska vi hjälpa mamma att rensa. Det ryms mycket skit i det där huset, dom har iaf bott där i nästan 30 år. En liten kul grej är att paret som köpt det är en tjej född -87 och en kille född -70! Jag som tycker det är stor åldersskillnad mellan mig och min 70:a. Brosans spontana reaktion på det var "Jo, men vill man köpa sitt första hus när man är 21 så får man nog leta efter någon äldre, helt enkelt!". Och allvarligt, vem är jag att döma? Dom får iaf ett bra hus att starta familj i. :)

Telefonsamtal

Som dom flesta vet har jag och min telefon ett oerhört fint förhållande och umgås mycket flitigt. Jag har i FVBHK skrivit iaf ett par inlägg om mina och Lisas mångtimmarssamtal, och även med min mor, syster eller Erika drar det gärna iväg bort emot en timme iaf. Anyway, i morse innan jag skulle iväg till skolan pratade jag ungefär en kvart med Erika, sen en kvart med Lisa (vilket gjorde att jag fick stressa och blev sen, men det hör inte hit), sen några min med Erika igen på tunnelbanan på väg till uni. Dessa korta samtal ledde mig fram till en värdefull (*host*) slutsats, nämligen att det knappt är någon vits att prata om man inte kan prata i mer än en kvart. Man hinner ju liksom knappt börja. Efter de första 10 min börjar samtalet komma igång på allvar, då har man liksom avklarat "Hur är det?" och "Vad gör du?" för att kolla av vilken situation och vilket humör den andra är i, så man vet vad det är fruktsamt att ta upp i samtalet. Så, 15 min räcker liksom inte till. Man bör ah minst en halvtimme till sitt förfogande för att det verkligen ska vara lönt att plocka upp telefonen.Annars blir det ju som att skicka ett sms eller två. Värdelöst :)

Strange is just a different point of view

Jag är visst konstig. Jag får iaf med relativt jämna mellanrum höra att jag är det, och i ärlighetens namn känner jag mig nog lite konstig också. Men hur? Det är ju det som är frågan, vad är det egentligen som gör mig konstig? Är det min frispråkighet? Är det för att jag funderar alldeels för mycket på saker? Är det något jag gör? Är det hur jag ser ut? Hur jag tänker? Spelar det egentligen någon roll? Behöver man verkligen alltid definiera allt?

Jag har som sagt funderat mycket på det här på sistone. Delvis är det Tobbes fel. Tobbe är jättekonstig, så när han säger att jag är det blir man ju lite orolig ;) Sen är det där med löjliga familjen. Jag var mobbad i skolan. Båda mina syskon har i någon mån också varit det. Vad är det som gör att folk har så svårt för oss? Jag förstår det faktiskt inte riktigt.

Nåväl, när jag hittade Peter på Spraydate var det ett avsnitt i hans presentation som avgjorde saken för mig. Det stod: "Det enda jag söker hos dig är att du är dig själv. Att du har en gnutta originalitet kvar. Och att du inte har hela din bekantskapskrets på spraydate. Och har lite humor. Eller mycket. Och är snygg. Och smart. Och undergiven ibland. Och... nä. " Det är ju jag :) Det kunde iofs varit dom allra flesta, men något sa mig att det var jag. En övertygande känsla. So far verkar det som jag hade rätt. Han säger att ofta när jag säger något om mig kunde jag lika gärna talat om honom. Man måste nog våga vara lite annorlunda.

Låten som gjorde att jag skrev det här inlägget just nu:

"So, I like to fantasize
And watch the sunrise like it's a big surprise
Life moved and I stopped to taste it
I drank it up till it left me wasted
But my rains have bled
A softer red
Oh you should see the world inside my head" (Sister Hazel)

Beviset

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Note to self

Kom för fan ihåg att sminka dig idag! Gårdagens miss får inte upprepas.

Djupt andetag

Ja, man kan väl säga att det börjar ganska officiellt nu, jag är inte längre singel. Jag känner faktiskt inte att jag kan räkna mig som det. Är dock lite feg fortfarande, så på Facebook har jag ändrat till ingenting istället för "I ett förhållande". haha. Det är ju så nytt att jag knappt vågar tro på det själv än. Det känns konstigt och smått fantastiskt. Inte ofta man träffar någon som är lika skruvad som man själv :)

Dagens låt är citerad förr. Den är ju så bra, och en sån här fantastisk dag är det oundvikligt att fastna i den. 10 spelningar so far, and still going...

"Baby I've was afraid before, I'm not afraid anymore
Oh, baby, do you know what that's worth?
Oh, heaven is a place on earth
They say in heaven love comes first
We'll make heaven a place on earth
Oh, heaven is a place on earth" (Belinda Carlise)

Körslaget

Tror Robert, hoppas Magnus.


Och ja! Jag hade fel! :D Bye bye Wells, good riddance!

Löjliga familjen del 2

Just det, jag pratade med ryssan om det där med löjliga familjen igår igen Jag har funderat och kommit fram till att pappa är konstigast i vår familj. Den var enkel. Som nummer två kommer nog faktiskt jag, jag är ju trots allt alldeles för lik min far. På tredje plats, och därmed mitt i galenskapen finns min bror. Vi ska förhöra Sandra vid tillfälle. Ryssan kommer på en trots allt hedervärd fjärdeplats, och minst konstig är min mor. Vi kom fram till att det nog är för att hon faktiskt inte har några Olsson-gener. Å andra sidan gifte hon sig med min far. Om det inte är galenskap så vet jag inte. Fast är vi inte sjukt charmiga på vårt eget lilla vis?

Jag och Jocke

Jag brukar med ojämna mellanrum (men kanske för få) dricka lite tillsammans med min gode vän Joakim på msn. Det är trevligt. Msn, webcam och öl/drink. Det funkar. Dom flesta av er vet nog att jag har svårt att låta bli att sjunga med till låtarna jag lyssnar på. Till det har jag en förkärlek till att suga på saker *host*. Så, kvällens kommentar:

Varg säger:
du hade en öl i munnen samtidigt som du sjöng med
Varg säger:
galet

Mer Hoffmaestro

Sedan helgen har det varit väldigt mycket Hoffmaestro & Chraa.
Man blir liksom så glad av det. Ni ska få lite fantastisk text.
Vet dock inte om den stämmer riktigt, de flesta jag hittade på
nätet var helt fel, så ni får ha överseende :) Lyssna också.

Story number two, folks, listen to me rhyme
This girl was a Christian, damn she was fine
We dated for a month steady giving me a boner
But this dude Jesus really seemd to own her
One time, the preacher out of sight
Trying to make a move there but something wasn’t right
She said I want a marriage, and kids is that so strange
Horny as I dog, I told her that could be arranged
One month later she calls me one day
Telling me her period is late, oh no!

Will I be a young dad
Sit around in my flat with her?
I don’t want to live that life
So I stick to what I prefer

...

The essence of it all, folks, is about to pass my lips
Think twice before you grab a lovely pair of hips
Yet another thing that you need to bear in mind
Wear a gimmy head or life might just treat you unkind

Löjliga familjen

Jag hade ett kort men väldigt underhållande samtal med min syster idag. Det hela började egentligen med att jag ringde min kära mor. hon frågade då om jag och ryssan tänkte komma hem när lillebror fyller år. Jag sa att vi inte pratat om det än, men att jag gärna vill iaf. Vi talade vidare om att det börjar bli på tiden att vi får träffa ryssans nya pojkvän, dom har trots allt varit ihop ett tag nu, och vi är nyfikna! När jag och mamma lagt på ringde jag ryssan för att kolla om hon var sugen på en hemresa och det var hon, så nu är iaf det bestämt. Jag frågade också om hon inte skulle ta med Daniel, sa att jag och mamma tycker det är dags. Hon svarade ett svävande "kanske det" och lägger till typ "Men vi är ju så konstiga i vår familj". Jag svarade att det förvisso är sant, men att hon också är konstig och att han faktiskt tycker om henne iaf. Då svarar hon först att hon inte riktigt visat honom hur konstig hon är, och så tillägger hon helt underbart klockrent "Dessutom blir vi faktiskt konstigare i grupp". Haha! :D Så fruktansvärt sant och underbart roligt :D

Musik är roligt

Verkligen. På så många sätt. Jag och Lisa brukar roa oss med att köra Hoffmaestros Highwayman samtidigt, hon på sin dator och jag på min. Blir värsta livekänslan i universitetets korridorer. Jag rekomenderar verkligen att ni testar! Funkar ju lika bra med bara en dator. Öppna den här länken i två flikar (kan vara nödvändigt att ladda först och sen trycka play i båda flikarna, beror väl på uppkopplingen) och njut ;) I synnerhet i de lite snabbare partierna är det jättekul :)

Musikmedmänniskor

För ett tag sedan började jag snöa in på Counting Crows, tror jag till och med att jag skrivit om det. Då tänkte jag en kväll att det skulle vara så mysigt att ligga tyst och dricka vin och lyssna på Counting Crows tillsammans med någon. Vem? Ja, det fanns ju bara en. Den fantastiska, underbara, perfekta. Så ikväll fick jag min önskan uppfylld. Kvällen har tillbringats just så. Eller, klart vi pratat också. Använt få ord men sagt mycket. Även om vi har en konstig relation så är den så fin. Med honom kan jag dela något andra inte förstår. Jag uppskattar verkligen vår vänskap oerhört mycket. En bedövande perfekt kväll. Ni ska få en låt, även om den här versionen inte är lika bra som den på spelningen han tipsade om och ni inte kan förstå hur den känns. Rain King.

"I've been here before, and I deserve a little more
I belong in the service of the queen
I belong anywhere but in between" (Counting Crows)

08/09

Så har 2008 blivit 2009. Jag har redan bloggat lite om det i den andra bloggen, men några saker iaf. Det som betytt något.

Jag och Erika har utsett årets låt, I kissed a girl, så klart. Många minnen :)

De nya människor som kommit in i mitt liv och betytt mest är Lisa, Fredrik, Johan och David.

Vad gäller musik i övrigt har det dykt upp mycket "nytt" i mitt liv, men det som avslutade 2008 och inledde 2009 var Counting Crows.

Det bästa som hänt är att jag träffat Lisa och att jag fått min egen lägenhet.

Det som gör ondast är hjärtat. Idag insåg jag hur starka vissa känslor är. Den siste som fanns i mina tankar 2008 var den förste som upptog dem 2009. Vad är egentligen kärlek?

Jag har i den andra bloggen skrivit om en fråga som det här året varit så enkel att besvara. Ni ska få en till.

"There's things I remember and things I forget
I miss you, I guess that I should
Three thousand five hundred miles away
But what would you change if you could?" (Counting Crows)