Igår var en The Fray kind of evening. Deras fem bästa låtar är verkligen galet bra. Dom kan liksom när dom vill :) Men musik följer ju ofta humör här, så ni kan ju ana vad det var för kväll. En eftertänksam och känslosam. Inte dålig eller deppig, men lite jobbig.
Jag ahr en väldigt ambivalent inställning till det här med ensamhet. Igår var en sådan kväll när jag var SÅ tacksam över att jag fick komma hem till min ostädade, tomma lilla lägenhet. Hela förra veckan var supersocial och jättetrevlig, så jag behövde ensamhetens lugna tomhet. Men samtidigt så längtar jag allt mer efter stabil tvåsamhet. Har dock bestämt att den här veckan ska få vara lugn och ensam, ska inte boka in något alls och inte gå på några dejter. Andrum, det är vad som behövs. Ensam eller på två kanske egentligen skulle spela mindre roll?
"In the end
Everyone ends up alone
Losing her
The only one who's ever known
Who I am
Who I'm not, who I wanna be
No way to know
How long she will be next to me
Lost and insecure
You found me, you found me
Lyin' on the floor
Surrounded, surrounded
Why'd you have to wait?
Where were you? Where were you?
Just a little late
You found me, you found me"
2 kommentarer:
Hm, nu känner jag att jag har missat ett eller flera moment som du kanske inte vill gå in på här, men vad hände med Richard P Feynman, så att säga?
Det där med stabil tvåsamhet ska vara trevligt, har jag hört, men att bara hänga hos nån trevlig kompis utan att göra något särskilt kan vara avkopplande också.
det funakde väl inte riktigt som vi hoppats, kan man säga. vi försöker oss på att vara vänner istället :)
Skicka en kommentar