I am my own worst enemy

Jag är så jävla arg. Det tär på mig. Jag är arg, ledsen och osäker, och det gör min nästan lite deprimerad. Orkar knappt träffa folk, orkar knappt med skolan och känner mig smått apatisk inför det mesta. Mest av allt känner jag dock ilskan. Känns ungefär som att ha ett väldigt mörkt moln i bröstet, och man går bara och väntar på att det ska börja åska och blixtra. 

Jag trodde verkligen att jag var både starkare och smartare än att fastna i sådan där skit. Kan ni förstå att jag slösat så mycket tid som jag aldrig kommer få tillbaka på någon som bara bröt ned mig? Att jag lät någon krossa både min självbild och mitt självförtroende? jag är så förbannad på mig själv så ni kan nog aldrig tro. 

Mitt i det här mörka åskmolnet dansar det dock en vacker, ljusskimrande älva. Hon är friheten och glädjen jag känner över att ha fått tillbaka mitt liv. Inte ens den här massiva ilskan kan svälja henne.

Hur som helst är jag bara glad att han äntligen är borta. Det är nästan konstigt att man så totalt kan låta bli att sakna en människa man faktiskt älskat. Det är dock ännu konstigare att man kan ha älskat en människa som behandlat en så illa.

Nu ska jag sluta med gnäll och löjliga liknelser och lämna er med det ganska givna låtcitaten. Puss på er. Eller som Gossip girl skulle sagt, xoxo.

"För jag vill hellre leva medelmåttigt överlag 
än med ditt sjukliga behov att den du älskar ska va svag. 
Jag kommer komma över dig på bara någon dag
men jag kan aldrig glömma bort att hela världens sämsta pojkvän,
världens sämsta pojkvän,
världens sämsta pojkvän...
Det är jag!" (Loke)

"Well I never saw it coming 
I should have started running 
A long, long time ago
And I never thought I’d doubt you 
I’m better off without you 
More than you, more than you know 
I’m slowly getting closure 
I guess it’s really over 
I’m finally gettin’ better 
Now I’m picking up the pieces 
From spending all of these years 
Putting my heart back together 
‘Cause the day I thought I’d never get through 
I got over you"