Dagen från helvetet

Idag har varit en jobbig dag. Jag har haft panikångest för första gången på typ 2 år. Nya kurskamrater, ny institution, nya lokaler och dålig förberedelse blev för mycket för den sociala fobikern i mig. Jag är besviken, trodde verkligen att jag skulle fixa det här. Att jag precis förlorat P har så klart bara gjort saken värre också. Hur som helst så blev det hela paketet, hjärtklappning, skakningar, svettningar, tårar... Och i efterdyningarna frossa och huvudvärk.

Som tur är finns det människor där. Lisa och Erika peppade såklart via sms, men den största hjälpen idag var en av mina gamla kurskamrater som hade ett ordentligt terapisamtal med mig på tfn. Det hjälpte så oerhört mycket! Vi pratade bland annat om säkerhetsbeteenden. Jag har några ganska tydliga, gärna mycket smink, utmanande kläder och försöker ha attityd i utseende, blick och beteende. Kombinerar detta med att ha hörlurarna på så mycket som möjligt. För mig är det ett sätt att försöka styra människors intryck av mig till något jag kan hantera. Det handlar om att ta kontroll över situationen. Idag lämnade jag alla säkerhetsbeteenden hemma, jag gick bara dit. Som mig själv, utan attityd, utan kontroll. Det kanske inte funkade klockrent, men det var iaf rätt.

Nu är dagen över, och jag överlevde! Inte bara överlevde, klarade det till och med ganska bra. jag klarade av att gå dit, klarade mig igenom ångesetn och lyckades stanna hela dagen. Har till och med pratat lite med mina nya kurskamrater :) Jag är fan nästan lite stolt över mig själv. Tack alla ni som stöttat och peppat!