Självömkan

Rubriken är varning nog. På lördag fyller jag år. 27, så det är inte jämnt och inte på något sätt viktigt egentligen. Fast jag kan inte komma ifrån att det känns lite mer viktigt i år än vad det brukar göra, kanske för att det varit så struligt och jobbigt på sistone. Jag vet inte. Grejen är iaf att jag kommer att få "fira" min födelsedag ensam. och det känns så tråkigt. Jag har iofs blivit medbjuden på en fest, men jag känner verkligen inte för att tillbringa min dag på en fest jag bara blivit medbjuden på av hövlighet, hos människor som knappt pratar med mig. Han med stort H ville gärna fira med mig, men så råkade en av hans bästa vänners svensexa hamna på just den dagen. Kan inte stanna hemma här eftersom det är dop på förmiddagen. Och jag vet att det egentligen inte spelar någon roll, det får mig bara, trots att jag har flera goda vänner och en hel hög bekanta, att känna mig så himla ensam.