torsdag 4 juni 2009

My own worst enemy

Nu står man där igen. En del av mig vill höra av sig, förklara, försöka få honom att förstå hur oerhört mycket jag faktiskt bryr mig. En annan del är bara tacksam för att han tycker illa om mig nu, för att vi kommer ifrån varandra. Jag vet ju att det är bäst, och även om det är synd att det ska sluta så här är det nog värt det i längden, för bådas skull. Jag ska vara stark för oss.

3 kommentarer:

Olof sa...

Jag låter Diana Krall tala istället:

Was there something more I could have done?
Or was I not meant to be the one?
Where's the life I thought we would share?
And should I care?

And will someone else get more of you?
Will she go to sleep more sure of you?
Will she wake up knowing you're still there?
And why should I care?

There's always one to turn and walk away
And one who just wants to stay
But who said that love is always fair?
And why should I care?


Should I leave you alone here in the dark?
Holding my broken heart
While a promise still hangs in the air
Why should I care?

Arwen sa...

Åh, fan vad bra!

thevil sa...

Det är en strimma hav, som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.