Nu var det slut igen då. På riktigt den här gången. Fan fan fan. Det gör ont, så klart, men jag har lite gått från smärta till tomhet. Det var ju verkligen inte oväntat, jag var beredd. Men det är jobbigt iaf. Nu ska jag gå och köpa frukost, har inget hemma här. Har ju varit nästan obebott. Sen ska jag städa och göra hemtrevligt igen. Och ikväll blir det Emilias kalas om jag orkar. Vi får se.
"I won't tear you down
I won't tear you down
To get into the world you wanted
I'm kicking through the walls
No one can believe in things that never change
But it's over to you
And I can't find the answers when you're gone
And it's over to you
But you can't find the answers where you are" (Goo Goo Dolls)
söndag 26 april 2009
It's over to you...
2 kommentarer:
pussar o kramar
Om det nu var väntat, lär väl inte själva väntan ha varit sådär härlig och pirrig heller, som när man väntar eller hoppas på något trevligt? Nå, "lift yourself up, dust yourself off and start all over again!" Kram
Skicka en kommentar