Smör...

Jag har som de flesta av er nog vet alltid varit lite svag för nördar. I ärlighetens namn är jag ju lite av en nörd själv. På sista tiden har jag dock känt att det kanske inte riktigt funkar med en nörd iaf, av skäl som vi inte ska närmare in på här. Peter är ingen nörd, även om han, som dom flesta, har lite smånördiga sidor.

Det jag tycker är så tilldragande med nördar är deras förmåga att känna sådan enorm entusiasm och glädje för något andra inte ritkigt förstår sig på. För mig är denna typ av passion en definition av ordet. Så igår när vi skulle steka kött till middagen kommer vi på att vi glömt att köpa smör. Peter hävdar bestämt att man absolut inte kan steka kött i något annat än ritkigt smör. Så kommer han på att vi faktiskt har lite grädde kvar i kylen, och vispar man grädde tillräckligt länge får man ju smör! Problemfixaren vaknar, och fram kommer grädde, mixer och visp. Lyckan är gjord, för oss båda. Peter blir barnsligt förtjust över hur fantastiskt lätt det är att göra eget smör, och jag bara njuter av att få vara i närheten. Han kan inte förstå varför man någonsin ska köpa smör igen, när det här är så mycket bättre! Där står han i köket med vispen i högsta hugg och skiner som en sol och jag, jag smälter så klart som smör i solsken.