Bloggfeber

För ett par veckor sedan var jag övertygad om att det här skulle bli min mest bloggade månad. Det kommer det nog att bli också, men kanske inte så överlägset som jag väntat mig. Jag skyller dock det helt och hållet på att jag knåpat ihop inte mindre än 15 inlägg i den andra bloggen med. Det ni!

Min nya vän

Min dator gav upp förra fredagen. Det kändes ju verkligen sådär lagom kul, oerhört dåligt tillfälle med tanke på att jag skulle sitta sex timmar på bussen till Värnamo dagen efter. Det var ju också en resa liksom. Åkte från Sthlm klockan åtta på lördag morgon, kom hem klockan åtta på tisdag morgon och hade då hunnit besöka Värnamo, Göteborg och Örebro. Det ni! Anyway, nu har jag köpt en ny dator, och jag tror faktiskt att vi kommer att bli vänner. Det känns så.

Annars har skolan börjat igen. Känns verkligen som att komma hem, trivs bra med både utbildningen och gänget. Roooligt :) Blir väl dock lite tufft när det drar igång på allvar.

"Man ska ha husvagn - tänk vad man får se:

Fem minuter Stockholm stad och 5 minuter skärgård

Fem minuter sol och bad och 5 minuter herrgård

Fem minuter Grums och Trosa, Tjörn och Härnösand

Fem minuter till så kan man hela Sveriges land... "

Hyllning

Det blir visst en hel del sådana inlägg i den här bloggen, men det är egentligen inte så konstigt. Livet är fantastiskt och det finns så mycket värt att hylla! Jag har just läst klart Joyce Carol Oates bok "Fallen". Min första bok av Joyce Carol Oates men absolut inte den sista. Så fantastiskt bra att jag inte har ord för det. Det är svårt att med ord beskriva något som är skrivet av någon som är mycket skickligare med ord än vad man själv är. Hur som helst, den som inte berörs av den här boken måste ha ett hjärta av sten. Den är så bra skriven, språket är underbart, berättelsen är överraskande och storslagen på ett ganska lågmält sätt och berättartekniken är perfektion. Rekomenderas varmt!

Ilska

Jag har förr varit inne på det här med reportrar och dumma frågor, men den korta intervjun med Sanna Kallur efter fallet i semin tar ändå priset! Tänk er själva, man är laddad, man är i toppform, man faller, man är öm i kroppen och helt förkrossad. Självklart måste man stå ut med frågor som "Vad var det som hände? Hur upplevde du det?". Jag köper det. Men VARFÖR behöver man säga något i stil med (inte ordagrant, men ungefär) "Du såg så taggad ut på startlinjen, man såg verkligen i din blick att du verkligen ville det här, det såg ut som att du verkligen skulle ta det. Hur känns det nu?"? Varför? Är det bara för att plåga? Är det bara för att få Sanna, som redan kämpar mot tårarna, att börja gråta? (vilket man isf misslyckades med). Är det bara för att strö salt i såren? Osmakligt är det iaf, och upprörande.

Ang. dialekt

Jag glömde ju helt ordet någonstans, som i Söderhamn uttalas med ett fett sch-ljud. Det ni!

Njutånger forts.

Fick just tipset att kolla in den här sidan där man längst ner kan läsa följande:
… och till sist en rolig historia
Som är sann! En dam ringde till Hasse Tellemar i det populära radioprogrammet ”Ring så spelar vi”. Det låg tre skivor i potten. Tellemar läste upp frågan: ”Vi söker en svensk ort vars namn är lika med det bruden får på morgonen efter bröllopsnatten”. Damen funderade länge. Sedan sade hon lite generat: ”Kan det vara Njutånger..?”

Söderhamn

Till att börja med måste jag säga att det kanske är dags att tona ner groupietendensen på den här bloggen. Ni får inte ta det på så stort allvar, det är liksom mest lite av en interngrej. Men visst är jag sjukt bra på att fjäska? ;)

Nu har jag varit i Söderhamn i en dryg vecka. Har bestämt mig för att onsdag är hemresedag. Några saker har jag dock hunnit fundera på under den här veckan.

Jag har knappt någon dialekt kvar, något jag ofta sörjer lite. Men när jag är här och hör den så undrar jag om den är något att sörja? Jag ska skriva en väl utvald mening på dialekt, ni som vet hur man pratar kommer kunna höra uttalet också. Anyway, it goes a little something like this:
"Men vem prater mä Joan å Gunilla ra? Dom måste väl få kaffe dom a?" (jag har försökt markera uttalet på Johan genom h-bortfallet, men det är nog svårt att riktigt höra det iaf. De stora uttalsskillnaderna ligger iaf på orden Johan, Gunilla och kaffe). Jag vet att det är en konstig mening, men det får ni leva med :) En släkting till mig har eller skulle skriva uppsats om just fenomenet med att hänga på ett a på slutet. Måste kolla med henne om hon lyckades dra några bra slutsatser.

En annan sak, när man åker från Söderhamn till Hudiksvall passerar man Ångerjsön, Enånger och Njutånger. Njutånger är väl ett ganska roligt ortsnamn? Det låter som något man ägnar sig åt efter att man tryckt för mycket godis, eller när man ligger alldeles för bakis hemma dagen efter, eller när man vaknar efter en jävligt het natt med jävligt fel sällskap. Njutånger!

Nu ska jag åka hem till Stugsund och ta en välbehövlig dusch! Puss på er :)

"Are you too bored to care or too dumb to be scared?" (Goo Goo Dolls)

Grattis Gud!

Eller vad annars kan man kalla honom, mannen som gör att superlativ känns som positiv. Idag fyller nämligen Duo Jags oemotståndlige trummis år! Är det något som är värt att uppmärksamma så är det väl just det. Mannen vars ögon kan se rakt in i en, som är charmig som få och har ett leende som får en både att smälta och att känna sig liten och förlägen. Mannen som får blodet att koka i ådrorna på en. Mannen som liksom helt enkelt känns ett steg närmare Gud. Stort grattis på födelsedagen!


"Like a junkie to a rush I'd trade my momma for your touch" (Sister Hazel)

Skönhet

Jag är uppe i stugan nu, och den här kvällen har varit så andlöst vacker! Först satt vi och tittade på hur regnet drog in, hur man kunde se längre ut i vattnet att ovädret närmade sig. Så blåste det upp och började ösa ner. Det var vackert. Sen lugnade det sig, och himlen började lysa upp i en svagt gulorange ton när solen började gå ner. Efter en liten stund glödde himlen och färgade både himmel och hav helt rosa. Det gick knappt att ta ögonen ifrån! För varje minut förändrades färgerna. Det var vackert. Nu, när det är dags att sova, märks det att hösten kryper närmre. Det är mörkt, sådär mörkt på riktigt som det bara kan vara på landet där det inte finns två tusen ljus. Ser man ut över havet ser man hur mörkret bryts upp av en strimma gråorange himmel över land men under de massiva mörka molnen. Ljuset från den reflekteras i det nästan spegelblanka havet. Det är verkligen helt obeskrivligt vackert.

Ibland önskar jag verkligen att det fanns ett ritkigt bra sätt att förmedla känslor och inntryck. Det här är en sådan gång. Inga ord eller bilder i världen kan göra sann skönhet rätta.

Godnatt.

"Det är kallt nästan höst nu" (Säkert)

Nu är den nya bloggen igång!

Så välkommen att kolla in hos oss, se till att bokmärka! Flickor vill bara ha kul!

Tribute

Jack Black. Så sjukt rolig! Har sett The pick of Destiny (igen) och lyssnat på massa Tenacious D. What can I say? SÅ bra!

"With karate I'll kick your ass
Here to Tiennamen Square.
Oh yeah, muthafucka,
I'm 'onna kick your fuckin' derriere.
You broke the rules,
Now I'll pull out all your pubic hair,
You muthafucka.
You muthafucka.

Kyle betrayed me
And then he lied tried to hide
And I died deep inside
And you know the reason why.

I'm 'onna kick your ass
From here to right over there.
Oh yeah muthafucka,
I'm 'onna kick your fuckin' derriere.
You broke the rules,
Now I'll pull out all your pubic hair,
You muthafucka.
You muthafucka."

Flyttar och Jack

Idag var den stora dagen. Kom till Uppsala vid tio, fixade lite tillsammans med syrran och sen kom familjen och det började. In med syrrans saker, iväg till hennes nya boende, lämna saker, tillbaka till syrrans gamla hem, packa i det som skulle vidare till brorsan, käka och sedan iväg till Eskilstuna. Som tur var hade vi två bilar, så det blev mor och far i den ena och jag och syskonen i den andra. Vi hade faktiskt ganska roligt. Som till exempel när pappa körde upp släpvagnens ena hjul på en riktigt stor sten. Såg ut som att alltihopa skulle välta. Eller som att både pappa och brorsan lyckats köra mot rött. Stressade? Nää, vadå? I Eskilstuna flyttade vi in brorsan, tre trappor upp och en småkrånglig trappa. Och värmen. Sen bar det av tillbaka till Uppsala igen för en tur till IKEA och mer fix hos syrran.

På vägen mellan Etuna och U-a lyssnade vi på Tenacious D och pratade om hur fantastisk Jack Black är. Han är verkligen helt sjukt rolig, både som musiker och skådis. Måste verkligen kolla på The Pick of Destiny idag eller imorgon, den är ju SÅ bra! Var ganska skön allsång i vår bil kan jag säga ;)

För övrigt finns det en ort mellan Uppsala och Eskilstuna som heter Prostökna, ganska lustigt namn.

Nu är jag iaf äntligen på väg hem! Klockan är halv tolv och vi har precis lämnat Märsta tror jag. Jag är helt sjukt trött och armarna är blåslagna. Självklart har jag Tenacious D i lurarna. Det har varit en riktigt skön dag, familjen är ganska bra skit trots allt :) Det var så lätt värt dubbelpasset i tisdags för att få vara med idag.

"[JB] Hey anti-christ-er, Beelzeboss,
we know your weakness our rocket-sauce
we rock the casbah, and blow your mind
we will defeat you, for all mankind
you hold the scepter,
we hold the key
you are the devil, we are the D
we are the D, we are the D, we are the D,
we are the D, we are the D, we are the D,
we are the D, we are the D, we are the D,
we are the D, we are the D, we are the D,
we are the D, we are the D, we are the D,
we are the D, we are the D" (Tenacious D)