Romantik eller cynism?

Ibland är gränsen faktiskt hårfin. Kollade på Crminal Minds, deras hacker-tjej blev utbjuden av nån riktig snygging som visade sig vara mördare som bara ville skjuta henne. Anyway så tar dom in nån datakille som hjälp, och hon och han har ett litet hacking-battle och allt. Det slutar så klart med att dom blir lite kära. Vad lär vi oss då av den här historien? Grejen är att det, som jag ser det, finns två tolkningar.
1. Sann kärlek hittar man inte i ett snyggt skal, utan i någon som har en vacker insida som stämmer överrens med ens egen.
2. Man ska inte försöka dejta utanför sin klick, är man en femma kanske man kan få en sexa eller tom sjua, men man kan glömma tiorna.
Så, vad tror ni? Ska vi lära oss att sann kärlek är att hitta någon som vi är kompatibel med och att utseendet då spelar mindre roll, eller ska vi lära oss att nördar inte kan få annat än nördar och att vi inte har en chans hos någon som är snyggare än vad vi är och att vi därför bör hålla oss till vår egen klick? Vad är du, romantiker eller cyniker?

"You and me, we couldn't stand being normal
That's why we, make a good you and me
We both laugh, at the most random situations
That's the key, baby don't you agree?" (Plaine White T's)