Tekniksamhällets sårbarhet

Igår fick jag uppleva hur oerhört teknikberoende man är. Det kom ju inte precis som någon överraskning, men det blir så oerhört påtagligt. Från början handlade det bara om att jag glömde min mobiltelefon när jag hade varit hemma och ätit lunch. Kände mig helt naken hela eftermiddagen, och kom självklart på en massa saker som jag borde säga till folk. När det lite senare blev strömavbrott (vilket är väldigt ovanligt inne i stan så här) förstod man verkligen hur elberoende vi är. Trafiken blev smått livsfarlig, affärerna stängde, arbetsplatser och skolor stannade och det blev såklart kvälssmörker i inomhus. Var inne i Fältöversten och fick på föreslag att vi skulle ta en kopp kaffe och vänta på att det skulle gå över, men jag påpekade att det nog skulle bli svårt att få tag på en just då ;) Iaf så varade strömavbrottet i ungefär en timme och hade drabbat hela Östermalm och Vasastan. Någonstans hade man grävt av en huvudkabel. Så lite kan få halva Stockholms innerstad att totalstanna i en timme.

Tack vare Erika har jag börjat lyssna lite på Plain white T's (dom som gör Hey there Delilah ni vet) Albumet Every secound count är riktigt bra och rekomenderas varmt.

"You and me, we couldn't stand being normal
That's why we, make a good you and me" (Plain white T's)