What is love?

Jag tror jag börjar greppa det lite. Kärlek är att gå hem med ett leende på läpparna för att någon väntar där. Kärlek är att bli glad när någon kommer hem packad och väcker en mitt i natten fast man ska upp till jobbet morgonen efter. Kärlek är när någon ringer och säger "Jag klarade det. Men nu är det bara ett tempel kvar, och det är ju roligare om vi kör det tillsammans...". Eller är jag fortfarnde ute och cyklar?

Åh!

Och med barnen och avslutningen kom tårarna. Inte bara hos kungaparet, inte bara hos paret Westling, inte bara i Konserthuset, utan även lite på Götgatan 78. Fy fan va fint! Nu väntar jag bara på kungens tacktal, sen SKA jag sova!

Bröllop

Jag har tänkt blogga om flera saker på sistone. Om min härliga födelsedag, om världens bästa present från Familjen R, om det ökande antalet tv-spelskvällar (Zelda kan man spela mååånga gånger), om jobbet... men just nu står ju allt det där lite i skuggan av det som händer just nu. Kronprinsessbröllop liksom, vad överskuggas inte av det? Idag kollar jag på tv-sändningarna från middagen och konserten, statsministerns tal var så fint, jag blev nästan lite tårögd. Och hela kungafamiljen utstrålar sådan uppriktig glädje. 

Igår, när jag skulle köpa kaffe nere på skeppsbrokajen för att få kaffeburkar ur den officiella bröllopsserien, hade jag förmånen att få se det norska kungaskeppet lägga till och se kronprinsparet gå i land. det var häftigt, jag blev nästan lite pirrig :) hade jag tänkt efter hade jag suttit med mamma och Sandra i Söderhamn och druckit bubbel och kollat imorgon, nu blir det jobb istället. Nåväl, vad är väl en bal på slottet...?

Stockholm marathon

Idag har det som de flesta säkert vet varit Stockholm marathon. Jag har arbetat på samma arbetsplats i sex år, och jag har jobbat just den här lördagen minst fyra av dessa, men jag tror egentligen att det är fem, kanske till och med alla sex. Jobb och marathon hör lite ihop. Det är en ganska angenäm dag att jobba, folkligt och glatt. Det möjliga minuset är framkomlighet.

Jag har under iaf de flesta av dess år haft mitt schema i princip mellan Odengatan och Sturegatan, runt Karlavägen. Att det inte går bussar brukar inte störa, däremot är det en sport i sig att ta sig över Karlavägen. Fast det är rätt charmigt :) Jag minns så väl ett år när jag och Daniel jobbade ihop och skulle över, vi fick se vinnaren springa förbi, och en hel mängd andra människor (andra passeringen för de snabbaste, första för de som hade lååångt kvar). Vi hade inte precis bråttom just den dagen, så vi stod där en god stund och letade efter den perfekta luckan samtidigt som vi kollade efter människor som sprang i udda kläder :)

Nu är iaf maran slut, även de sista kämparna har kommit i mål. Snart är arbetsdagen också slut, och den här kämpen har kommit i mål. Undrar om jag redan nu kan boka in mig på att jobba nästa mara?