tisdag 17 november 2009

Lite solsken

Alltså, det här hjälper så klart inte upp det här året, men en liten strimma solsken är det verkligen, och jag känner mig faktiskt ganska upprymd! För allvarligt talat, hur ofta är det man får så här goda nyheter? http://www.modohockey.se/nyheter.cfm?nyhet=4626&rows=5 . För även om jag inte förväntar mig underverk direkt, så hade vändningen så smått börjat komma, och det här kommer bli en underbar boost!

Vad kan man mer säga? Mitt hjärta är plötsligt fyllt av värme. Modo - The Heart of Hockey.

måndag 16 november 2009

Åt helvete med hela skiten.

Jag är på vansinnigt dåligt humör idag. Arg. Skulle kunna tänka mig att spöa någon. Det är sådana här dagar jag verkligen förstår mig på sadism. Cry for me bitch. Det har egentligen inte varit en särskilt dålig dag, det är nog snarare så att det känns som en dålig dag i en dålig månad på ett dåligt år. Jag skulle nu, med 1,5 månad kvar av 2009, vilja utnämna det här året till ett av de allra sämsta. Det har hänt så mycket skit och jag har mått så dåligt.

Jag vet att det är möjligt att 2010 inte blir särskilt mycket bättre, men det är en risk jag är villig att ta, och jag välkomnar årsskiftet med öppna armar. Och när 12-slaget skålas in ska jag höja mitt glas och ropa ett skallande good riddance till 2009.

"When it hasn't been your day, your week, your month or even your year" (The Rembrandts)

fredag 13 november 2009

Reflektioner

Jag har gått med ett gäng blögginlägg i huvudet nu på sistone, men inte tagit mig tid och ork att skriva, så nu får ni lite korta reflektioner istället.

1. AIKs medgångssuportrar. AIK är lite av ett hatlag för mig, främst för att deras fans gärna sviker sitt lag så fort det går dåligt, något det ofta gör.  Nu har AIK vunnit SM-guld i fotboll, och plötsligt ser man AIK-mössor och halsdukar överallt. För nu går det ju bra. Och då finns det minsann AIKare.

2. Minsta motståndets lag. Jag gör min praktik nu, hur kul som helst! Den här veckan har det varit utvecklingssamtal, och det är ju ett intressant spel. Lärarna försöker föra samtal, eleverna svarar så kort och "rätt" de kan. I högstadiet har man varit med länge nog för att veta att om man bara svarar "Ja, jag ska jobba med det" och "Jo, det kan nog stämma, jag ska tänka på det" eller "Ja, allt är jättebra" så är samtalet snart över och man kan gå hem och göra något kul. Le och nicka.

3. Bob Hansson är ett geni. Jag har precis börjat läsa hans debutroman som kom för ett par år sedan, och jag älskar den! Han språk är så bra, och han tänker. Rekomenderas så varmt att ni nästan bränner er. Den är så där bra att jag läser så lite som möjligt för att jag inte vill att den ska ta slut.

Som avslutning blir det min favoritdikt, av ovan nämnda författare och poet.

"Vi ska tycka om varanda 
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag kommer svara att
dina knäskålar är de fulaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och
tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden
 
inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när du hatar att jag inte hör vad du säger
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte bergripa hur någon kan bli så upprörd
över en liten kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPELSKRUTT OCH HELVETE! 

 

och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda
för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer
att vilja spotta den andra rakt i ansiket och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra 
hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna 
och dra ner varndras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig.
Vi kommer att förlåta oss.
VI kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarn
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss"


tisdag 10 november 2009

Ett bättre jag

Har en så dum dag idag. Känt mig nere sedan jag vaknade, sen blev det ingen träning, en stressig promenad med Erika istället, och feltänk som visade sig bli helt rätt iaf. Gick från praktikant till vikarie på 5 minuter, bokstavligt talat. Det var tufft, men jag överlevde. Är dock ganska slut som artist nu. Och humöret har inte direkt blivit bättre. Känner mig nästan lite deprimerad. Finns dock två ljusglimtar, den första är att jag käkat frukost, lunch och middag idag. Har slarvat vansinnigt mycket med maten annars. Den andra är att Modo just nu leder en hockeymatch. Inget man blivit bortskämd med under den här säsongen.

Förövrigt är det hård självdiciplin som gäller just nu, telefoner kan vara farliga saker.

"I am not perfect and I don't claim to be
And if that's what you wanted
Well then I'm so sorry
...
How about a better version of, the way that I am
The way I look, The way I speak,
How about a better version of me?" (Shinedown)


onsdag 4 november 2009

I don't know who I am, who I am

Jag har inte lyssnat på den här fantastiska låten på länge nu. Den är så bra och så sann. Det är väl bara en sak som absolut inte stämmer.

"And she will love you more then I could, she who dares to stand where I stood"

måndag 2 november 2009

Ett steg

I kväll har jag besökt min första kin-klubb. Nytt ställe, festtät helg och söndag gjorde att det inte var särskilt mycket folk, men det var riktigt trevligt iaf. Lika bra för en nybörjare som mig att det få en lugn förstakväll. Hade sällskap dit av Micke och hans nya kompis Isabell. Det blev dock mest hon och jagf som hängde, eftersom han kände en del folk sen innan och dessutom fick lite ragg. Inte mig emot, jättetrevlig och lättsam tjej, så jag hade trevligt sällskap. Förkylningen gjorde dock att det inte blev någon sen kväll, men nu när man tagit steget in i klubblivet finns det väl en viss risk att det blir fler gånger.

God natt och krya på mig!