En sådan där kväll.

Jag måste faktiskt säga att jag fått anledning att omvärdera The Fray lite. När jag lyssnade igenom första albumet så tyckte jag inte att det var vidare imponerande bortsett från fantastiska How to save a life. Men nu, på bara ett par veckor, har jag i olika sammanhang fått bekanta mig med två låtar från nya albumet. Låtarna heter Happiness och You found me, riktigt bra!

Idag har jag en så känslosam kväll. Funderar, känner. Njuter av mörkret, musiken, hösten, natten. 

Hade ett samtal om destruktiva relationer härom dagen. Fick frågan om jag saknade det ibland. Min samtalspartner, som varit i en liknande relation, varnade för att det var en känslig fråga. Och det är det. Jag funderade och sa nej, att det varit för jobbigt. Men det är klart jag saknar det ibland. Kan till och med sakna grälen, för att jag saknar passionen, kraften, kärleken. Det är på något sätt lika märkligt som självklart.

"All we know is distance
We’re close and then we run
Kiss away the difference
I know you hate this one
But this is where the story ends
Or have we just begun
To kiss away the difference"

What is it good for?

Nu ska vi ha tema krig. Eller, krig i musik, kanske. Jag har nämligen sett ett litet tema i låtar som jag känner mig omotiverat förtjust i. Dels är det Regina Spektors Laughing with ("No one's laughes at god in a war"), dels Raise Againsts Hero of war ("A hero of war, that's what I'll be, and when I come home, yhey'll be damned proud of me") och så Five for fightings Freedom never cries ("I never loved a soldier until there was a war"). vad är det som gör att jag hamnat i en sådan krigisk sinnesstämning? ;)

På tal om krig hörde jag ett intressant resonemang om den allmänna värnplikten på P1 igår.  Hur det hjälpt till att skapa duktiga företagsledare och hjälpt att motarbeta Jimmie Åkesson-personer. det kanske är att överdriva, men resonemanget hade iaf intressanta poänger. 

"She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on 
So I lifted my gun
And I fired away 

The shells jumped through the smoke
And into the sand 
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow"

Konstaterande

När man utan att tveka väljer bort Greys för att fortsätta ett telefonsamtal, då är det något som fan är bra.

"If I could hear your voice on the phone it's better than being alone"

The hell that is my life

Nej, oki, det var väl att ta i, men the hell that is my utbildning iaf. För nu har det liksom bara gått för långt. Och så känner vi alla. Ingenting funkar, alla säger olika. Det dyker plötsligt upp mail om uppgifter ingen kan hitta, formen för examinationen förändras lite från dag till dag och det verkar väldigt osäkert vad som är obligatoriskt och inte. Det är verkligen ett hån mot akademiska utbildningar. Känns som att medverka i en fars ungefär. Föreläsningen igår tog priset. Där står föreläsaren och börjar gå igenom hur man skriver en akademisk rapport! Alltså, det var ju helt absurt. Tänk er rapportskrivning for dummies till en sal full av akademiker som alla skrivit minst en uppsats innan. Det påpekades också, så då skulle hon gå igenom det lite snabbare. Så kommer hon till en genomgång av kurslitteraturen. Då är det en tjej som lackar och påpekar att kurslitteraturen faktiskt fick en genomgång på första föreläsningen (av samma föreläsare) och att det är vansinnigt att det är det dom lägger tid på nu när det är mindre än två veckor tills examinationsuppgiften ska vara inlämnad. Hon säger okså att hela kursen verkligen är under all kritik, och ingen kan annat än instämma. Det slutar med att studenter lämnar föreläsningen i ren protest.

Snackade med en tjej i min grupp som gick samtidigt som jag. Hon berättade att hon mailat den som är ansvarig för kombinationsutbildningen och berättat hur illa det är. Han hade svarat att han verkligen var ledsen och att det enda han tyvärr kunde säga för att glädja är att det var ännu värre förr... Upprörande.

I'm the man!

Nåja, det är väl att ta i, men kommer ni ihåg den där hemtentan jag fan inte kunde få någon ordning på för några veckor sedan? Jag tyckte verkligen att det blev sådär äckeldåligt och hade svårt att ens få in den i tid. Idag kom domen, och jag klarade mig riktigt bra! Känner mig nöjd, och kanske  en liten, liten uns motiverad att fortsätta slita med skolan som är förbannat seg just nu.

Duo Jag

Det lär väl inte undgått någon som läser den här bloggen, eller som känner mig i övrigt, att jag och tjejerna gillar Duo Jag. Lika svårt är det att undgå att jag AVGUDAR deras snygga trummis. Han är sådär så att superlativen inte räcker till. Hur som helst, efter att vi var i Uppsala och kollade på spelningen i fredags har Erika petat in en bild på honom i bilddakboken med bildtexten "Den absolut mumsigaste av dom alla! (har t.o.m. jag börjat tycka =)". Jag visste väl att det bara var en tidsfråga innan ni andra också skulle inse hans storhet ;)

Dagens

Helgen har varit grymt bra, söndagen mysig och skön. Efter kvällens sköna promenad på ett höstkyligt Söder finns det väl egentligen bara två saker att säga:

1. Det är något särskilt med hösten

2. Dagens låt är utan tvekan Lokes Vinterfåglar.

"Han var så vilsen en människa kan kan bli. 
Hon var förlorad men äntligen fri.
Då nådde de plötsligt ett kolsvart, stormande hav. 
Han stannade bilen de såg på varann. 
Blickarna suckade, tårarna rann
och vinden sjöng till liv och till tröst  och då hördes hans bristande röst. 

”Jag kanske är galen. Jag kanske är kär men jag säljer min själ om det slutar så här.
Om detta var allt vi var tänkta och menta att bli.” 
Och hon föll i hans famn, sa: ”Det tar inte slut. Min älskade vän, jag har sett det förut. 
Det finns vägar som bara är öppna för såna som vi”
Snart skulle morgonen återigen gry, än fanns det tid för att älska och fly. 
En kyss, en storm, ett motordån.
Sen gav de sig av därifrån."

This is a party song...

Ibland känner jag mig nästan som en partypingla. inte så ofta, men ibland. Som just nu. Glider runt i min lilla lägenhet som stinker surkål och billigt, tyskt tetravin och plockar och packar inför kvällens RGF i Uppsala. Lyssnar på Goldfinger och Blink 182, blev så sjukt sugen på Goldfingers Get away. Vid tvåish kommer Jossan och Erika, och något säger mig att festen kommer börja då. Ska bli SÅ kul att träffa Johan och Anna, blir ju inte så ofta. Och att se Duo Jag igen, var trots allt ett tag sen. Och Flustret är ju fan alltid Flustret ;)

Imorgon blir det kanske småstressigt att hinna med, men det är fan kärt besvär! Matlagande är kul, och ommöblering börjar ju bli en vana här. Finns det hjärterum... 

Dagens:

"You say I've got something you need
But what I have I just can't sell ya
Cause my experience runs deep
You wanna be a brave man
But you just can't face your fear
You only know what you can do

...

Get way from me
Just get away from me
Just get away from me
Cause I might tell you something"

Fast jag måste också slå ett litet slag  för den här, en av mina gamla favoritartister, faktiskt. Och också den låt som det här inläggets rubrik är snodd ifrån:

"This is a party song that makes the party goin' on
There's a party, don't you know today there is a party
Open up your herat we gonna start it
Welcome at the beach, this is fot you, just for you"

Vet ni vem utan att fuska? 

Konstigheter.

Ja, jag tror kanske att jag börjat träna lite. Kan det vara möjligt? Jag som trodde att jag var allergisk ;) Men det ska visst vara bra, säger dom. Lilla Lisa är en pärla som får med mig på sådant!

Har i övrigt tillbringat dagen med att frukostklubba med Lisa och Jonny (han är ju stand in för Erika nu, och en mycket bra sådan!) och att ladda för helgens festligheter, fan va kul det ska bli! Knödel, apfelstrudel... 

Just det, vill också ta tillfället i akt att gratulera ryssan som blivit sambo och min blivande svägerska som fyllt 20, stort grattis till er!