Dagens vackra låt

Dagens låt är utan tvekan Eve 6s vackra Girlfriend ("videon" suger dock, så jag föreslår att ni lyssnar men inte tittar). Jag blir bara mer och mer förälskad i den. Håller på och skriver klart inlämningsuppgiften från helvetet, och bestämde mig för att ta en paus och gå och handla. Lite luft liksom. När jag närmade mig Skrapan på vägen hem från affären kom den här underbara låten i lurarna. Det har som ni nog själva märkt varit en riktig höstdag idag, lite kyligt, småregnigt och grått. Det var så rätt. Bestämde mig för att gå en liten promenad under de gula höstträden med låten på repeat. Den är verkligen vansinnigt fin. Eve 6 är en av mina absoluta favoritgrupper, och det här är en av deras bästa låter. En sån som känns. Vill ni ha texten till så varsågoda. Men allvarligt, lyssna på låten, den är så värd det. I synnerhet när mörkret kryper på. Den får mig att vilja kunna sjunga.

"I can't run to you no more
To catch me when I'm falling
I know I have to let you go
But I will not be broken
For every tear, a leasson learned
Every good time golden
But now it's time to let you go
And I will not be broken" (Eve 6)

Scotty doesn't know

Idag är jag HELT hung up på låten Scotty doesn't know från filmen Eurotrip. Den är ju så galet bra! Klockan är bara sex och den har redan hunnit upp på topp 5 bland 25 mest spelade låtarna i iTunes. 26 spelningar so far, plus kanske 5-6 spelningar på YT före det. Så fort den är slut tänker jag "En gång till..." och så fortsätter det :) Orkar ni läsa igenom texten borde ni, helst med låten i öronen såklart. Enjoy!

"Scotty doesn't know,
That Fionna and me,
Do it in my van every Sunday.

She tells him she's in church,
But she doesn't go,
Still shes on her knees, and...

Scotty doesn't know, oh.
Scotty doesn't know-oh.
So don't tell Scotty!
Scotty doesn't know (x2)" (Lustra)

Normaltid

Nu är det alltså slut på sommartiden och vi är tillbaka i normaltid igen (eller vintertid som det oftast får heta). Jag har egentligen inget problem med de mörka eftermiddagarna, förutom att det är svårt att vänja sig. Jag blir alltid så förvånad när jag kolla på klockan, tycker liksom alltid att det borde vara senare. Däremot har jag väldigt svårt med att det är så förbannat ljust på morgnarna. Jag bor i en liten studentlägenhet med tre stora fönster. Det blir väldigt, väldigt ljust. Igår morse vaknade jag åtta fast jag inte somnade förrän vid två, i morse vaknade jag kvart över sju. Hopplöst! Ska jag bli tvungen att ställa om mitt dygn till vettiga tider? Hemska tanke. Men men, snart är det ju mörkt dygnet runt, då kan man sova alla tider på dygnet.

"She can't eat, she can't sleep, she's not well" (Stonetemple pilots)

Sex and the city

Minna har haft lite Sex and the city-race på sistone. Heter till och med Charlotte på MSN. Igår var jag, Cilla och Erika ute och käkade, på Kamarina, så klart ;) Minna dök upp till desserten. Det var en supertrevlig kväll! Erika konstaterade att det faktiskt är lite Sex and the city över oss. Det är väl därför serien blivit så populär, det är så lätt att känna igen sig. Igår var vi fyra glada tjejer, Erika och Cilla som känt varandra sen barnsben, jag som lärde känna Erika på lunarstorm för... hmm... 7-8 (?) år sedan och Minna som jag lärt känna genom Cilla (hur dom känner varandra vet jag faktiskt inte riktigt). Erika är den gifta småbarnsmamman med barn nummer två på väg, Cilla är karriärskvinnan som jobbar för mycket och som är nykär i en 1,5 år yngre småbarnspappa, Minna är en aktivt dejtande singelkvinna i karriären som just flyttat in till stan och själv är jag den ambitiösa (*host*) akademikern som räds det mest vad förhållanden heter. Ska man hårdra det till Sex and the city är Minna en självutnämnd Charlotte, Erika är en Miranda, jag får nog ta rollen som Samantha och Cilla passar finfint som Carrie. Antar att ni inte har några synpunkter på rollfördelningen flickor? Ju mer jag tänker på den, desto mer rätt känns den, faktiskt :)

En sak bör dock påpekas: Sex and the city är SÅ mycket bättre IRL. Älskar er flickor, tack för en supertrevlig kväll! puss!

Alltså, låten jag längtat efter de senaste dagarna måste bara få vara med här. haha.

"I hate my friends
I hate my friends
I hate my...
Two in the morning here
I am turning blue
I'm drinking up for an old friend
Bourbon can't clean my mind of this
Voice in my head
"I hate my friends"
Cause they make me
Think about the smile that i'm faking" (Lagwagon) ;)

Film när det är som sämst

Är lite förkyld och tänkte ta det lite lugnt idag, börja dagen med att ligga kvar i sängen och se på tv. Zappade runt lite och hamnade på en film på Canal+ Drama. Tänkte att den säkert funkar. Det gör den inte! So far är den kanske det sämsta jag sett, iaf på länge. Kan meddela att den fått fantastiska 3.7 på imdb och är inte värd ens det. Den heter All in och handlar om några ungdomar som läser till läkare. En är pojkerhaj men låtsas vara dum blondin vid pokerborden. En har fotografiskt minne. Behöver jag säga mer? Det är verkligen SÅ dåligt

Nu dök hennes "döda" pappa upp också. Fantastiskt.

Och nu kom den onde läkaren som gör hennes utbildning till ett helvete och spelar pokerfinalen mot henne och hennes "döde" far. Tror ni på en heads up?

Heads up blev visst mellan far och dotter, men hon har spelat ut den onde läkaren och fått polisen att hämta honom för att han lurat patienter på pengar.

Nu är det klart. Jag ska inte tala om vem som vann, vill ju inte förstöra hela filmen för er. hahaha! Borde kanske lägga en spoiler alert på det här inlägget? ;)

Stress och beslut

Jag har varit ganska stressad på sistone. Över skolan självklart, men inte bara. Har stressat som fan över vardagen med. Känt att det funnits beslut som jag måste fatta fast jag inte alls känner mig mogen för det. Saker som jag måste fixa, saker som måste hända omedelbart. Det har lett till sömnsvårigheter och mardrömmar, bland annat. Jag är inte särskilt bra på det där med stress. Eller, vardagsstress går väl an, skolstress och jobbstress eller så. Men livsstress är ett jävla helvete.

Iaf, igår på jobbet funderade jag mycket. Över ögonblicket, över livet, över lugn. Hjälpte en kvinna med MS och jag kom på mig med att hela tiden säga till henne att ta det lugnt, att inte stressa. Då går allt bättre. Idag när jag promenerade efter Norrmälarstrand till och från Lärum fattade jag ett beslut. Jag tänker tillåta mig själv att ta det lugnt, inte försöka stressa fram händelser och beslut. Jag trivs väldigt bra med mitt liv just nu, så varför skulle jag ha bråttom att förändra det? Vansinne. Nu ska jag ta det lugnt igen, njuta av dagen och se fram emot framtidens överraskningar :)

Precis när jag skrev slutet av det här inlägget började iTunes spela den här låten. Läs om låtens bakgrund här. Det är ju trots allt måndag.

"They can see no reasons
'Cos there are no reasons
What reasons do you need?
Oh Oh Oh Oh

Tell me why
I don’t like Mondays
Tell me why
I don’t like Mondays
Tell me why
I don’t like Mondays
I wanna shoo-oo-oo-oo-oo-oot
The whole day down, down, down, shoot it all down" (Boomtown Rats)

Ögonblick

Ibland är det verkligen så att korta ögonblick kan förändra allt. Eller små ord. Chanser man tar eller inte tar. Det är både coolt och läskigt. Jag hade två sådana stunder för inte alls längesedan. Två tillfällen där ett annat handlande hade lett till... ja, vem fan vet egentligen? Det är väl just det som är grejen, man vet ju inte vad missade ögonblick hade kunnat bli. Minns ni filmen Sliding doors? Så känns det. Men det spelar ingen roll längre, ögonblicken är iaf borta och jag valde att inte följa impulserna. I det ena fallet är jag evigt tacksam att jag inte gjorde det, i det andra lite arg på mig själv. Men det är ju grejen med ögonblick, du får bara ett ögonblick på dig att fatta rätt beslut, och du får kanske inte veta om du gjorde det förrän långt senare.

"My blood is cold as ice
Or so I have been told
Show no emotion, and it can destroy your soul" (Disturbed)

Ten Things I Hate About Clueless Road Trips When I Can't Hardly Wait to Be Kissed

Det var tydligen arbetsnamnet på Not another teen movie. Hysteriskt roligt! Jag kan förstå varför det inte blev filmtiteln, men det är iaf synd och skam. Jag och Lisa har sett Clueless ikväll, high schoolfilmernas film. Den är verkligen en klassiker och en personlig favorit. Ska bjuda er på några oförglömliga repliker.

Cher: He does dress better than I do, what would I bring to the relationship?

Cher: Would you call me selfish?
Dionne: No, not to your face.

Christian: Do you like Billie Holiday?
Cher: I love him.

Mel: What the hell is that?
Cher: A dress.
Mel: Says who?
Cher: Calvin Klein

Mel: You mean to tell me that you argued your way from a C+ to an A-?
Cher: Totally based on my powers of persuasion, you proud?
Mel: Honey, I couldn't be happier than if they were based on real grades.

Cher: If it's a concussion, you have to keep her conscious, okay? Ask her questions.
Elton: What's seven times seven?
Cher: Stuff she knows!

Josh: Do you have any idea what you're talking about?
Cher: No. Why, does it sound like I do?

Mel: Where are you?
Cher: I'm just having a snack at my girlfriend's.
Mel: Where, in Kuwait?
Cher: Is that in the valley?

Och avslutningsvis, dom återkommande, "As if" och "Whatever" :)

Lägenhetsstrulet

Nu börjar det bli lite ordning på torpet igen. Dom flesta av er har väl hängt med hyfsat, för er som inte har är den korta historien att min nya hyresvärd har gett mig kontrakt på en lägenhet från den 1:a oktober trots att han som bor där nu har en uppsägningstid som löper till den 31:a oktober. En aning opraktiskt, kan man tycka. Efter x antal mail och telefonsamtal och ett antal olika bud är nu läget så att jag bor i en annan lägenhet som är identisk med min till den 31:a och då får packa ihop igen och flytta några trappor ner. Tjatigt, men oki. Efter lite tjat fick jag iaf en ekonomisk kompensation i form av en tredjedels månadshyra. Lite snålt kan jag tycka, men det handlar iaf mer om principer än pengar.

Förutom strulet så älskar jag verkligen mitt nya boende! Lägenheten är förvisso liten, men den är så fin och jag trivs så bra här :) Lite spännande är det att bo på söder också, det är en relativt outforskad stadsdel för mig. Och det är ju inte någon risk att man går hungrig eller uttråkad här precis :) Börjar redan känna mig som hemma.